Halmslöjd är ett av våra äldsta hantverk som använts inom bondesamhället. Tekniken och formerna är oftast traditionsbundna inom halmslöjden och känns igen från äldre modeller. Halmen var lättillgänglig i det gamla bondesamhället då det växte på åkern och inte medförde en stor kostnad. Föremål som tillverkades var

ofta bruksföremål som förvaringskärl i olika storlekar och för olika ändamål.

Fram till vid sekelskiftet var det relativt vanligt i bondesamhället att ta in ny och speciell utvald halm för att lägga på golvet i stugan. Halmkärvar till fåglarna, som vi än idag sätter ut är en gammal sedvänja, likadant var det att tillverka julkors och olika figurer att leka med under julen.

Det finns tolkningar av att halmen på golvet skulle vara knuten till den kristna tron av att Jesus vilade på en halmbädd i krubban.

Det finns säkert en praktisk anledning också där halmen skyddade mot kyla och golvdrag.

Det fanns traditioner kring hur halm skulle hanteras för att ge bästa möjliga skörd året därpå och flera av föremålen tillverkades för att gynna kommande skörd på bästa sätt.

Idag tänker förmodligen de flesta av oss på juldekorationer när vi hör halmslöjd. Halmbocken är traditionsbunden då den symboliserat både fruktbarhet och djävulen. När seden att dela ut julklappar kom på 1800-talet var det en julbock som delade ut dem. Julbocken var en man som var klädd i päls och med horn. Halmbockar har tillverkats sedan långt tillbaka i Norden och var den främsta symbolen för julen

(Gustavsson, 1985).

De halmbockar som tillverkas idag är oftast formade efter gamla modeller men  fått sin egen prägel av de få halmslöjdare som är verksamma inom hantverket.